En längtan bortom ord
Det pirrar i magen när det ringer på dörren. Jag drar ett djupt andetag och rätar till mitt hår — ljusblått sedan två år tillbaka, som en sorts osynlig rustning mot världen. Jag öppnar försiktigt och möts av Linos blick, som genast får blodet att rusa i mina ådror.
I hans hand håller han en vit plastpåse fylld med chips, men det är inte det som fångar min uppmärksamhet. Jag rodnar svagt när han ler och rör sig närmare för att ge mig en lätt, trygg kram.
Hans raspiga, lågmälda röst kittlar i mina öron när han viskar och frågar om han får komma in. Jag nickar utan att lyckas dölja min nervositet.
Sovrummet? frågar han
Han kliver in, sparkar av sig skorna och drar av sig skinnjackan med en avslappnad rörelse. Luggen faller ner i ögonen igen, och han sveper bort den med handen innan han stoppar händerna i jackfickorna.
– Sovrummet? frågar han med ett litet, utmanande leende.
Jag nickar och går före, in i det lilla rummet som känns som min tillflykt. Lino följer efter, stannar vid sängkanten och sätter sig ner med en självklarhet som får mig att bli varm inombords.
Den vita, nästan genomskinliga t-shirten smiter åt över hans torso och avslöjar muskulaturen under — det är svårt att låta bli att stirra.
Jag sätter mig bredvid honom, lägger försiktigt armen om hans axlar. Han vänder sig mot mig, greppar mjukt min haka och våra blickar möts. Jag känner hur kinderna blossar.
– Dina ögon är som ljung i skymningen, säger han med sin raspiga stämma. De är de vackraste jag sett.
Det finns en längtan i hans beröring
Våra läppar pressas mot varandra i en mjuk, varm kyss. Det finns en längtan i hans beröring som gör mig yr, men samtidigt en varsamhet som får allt att kännas rätt. Jag lägger handen på hans bröstkorg och känner hans snabba andetag.
Med ett lekfullt skratt vänder jag på steken, sätter mig gränsle över honom och låter min kropp söka hans i en långsam, rytmisk rörelse. Han svarar med ett djupt andetag. Hans hand vilar tungt mot min rygg. Jag låter mina läppar följa halsens linjer och kysser honom där huden är som känsligast.
– Vänta, säger han plötsligt, och jag stannar upp.
Hans röst är låg och nästan lite allvarlig.
– Jag måste ta av mig tröjan, säger han, sätter sig upp och drar tröjan över huvudet.
jag låter mina läppar utforska hans kropp
Hans hud blottas och den känns varm och levande i sommarvärmen. Jag ler tyst och kryper närmare, låter mina fingrar vila mot hans bara hud. Jag kysser honom över bröstet, låter mina läppar utforska hans kropp.
Han drar in magen och flämtar när mina läppar hittar området runt naveln.
– Åh, hör jag honom flämta, och min hand stryker honom lätt över huden.
Han greppar mjukt tag om mitt hår, som om han vill förankra oss i ögonblicket. Sedan släpper han taget och jag låter mina kyssar vandra tillbaka upp mot hans bröst. Jag suger försiktigt på hans vänstra bröstvårta.
Han sluter ögonen, vrider sig lätt under min beröring. Sedan flyttar jag mig till den andra, lika varsamt, tills han viskande ber mig kyssa honom.
våra kroppar pressas ihop
Jag lyfter huvudet och möter hans blick, kysser honom med en intensiv ömhet. Hans läppar är mjuka och våra tungor söker sig inåt med en hunger som tar andan ur mig. Hans händer griper mina höfter och drar mig närmare, våra kroppar pressas ihop, och jag känner hur han darrar under mig.
Ett lågt stön undslipper honom när mina smekningar sveper över hans mage. Han håller mig hårdare, som om han behöver min närhet för att hålla sig kvar i nuet. Sedan kysser han mig igen, långsamt, nästan ömt, som för att förlänga ögonblicket. Jag hör hur han andas mot mina läppar, och i den tystnaden finns ett löfte, en längtan bortom ord.
/Hester